Söndag 1 April, 2007

Inget april skämt här inte. Kineserna sysslar inte med skämt denna dag. De ägnar istället 1 april till att vårda sina nära och käras gravar. Vi vaknade upp och fick äta vår första kinesiska frukost i våra liv. Den bestod av ris gröt (naturligtvis ris), konstiga bröd (kokta), ägg som kokats med te i över en timme (gulan är grön med lite gult i mitten, vitan är brun), starka inlagda saker, dumplings, jordnötter (till barnens stora förtjusning och räddning), kakor (smakade lite som bondkakor). Kakorna som blev över tog vi med oss som nödproviant för att möta tuffare tider. Inte så tokigt. Kaffe var konstigt nog inget vi saknade på hela resan. Det blev te eller öl till lunch och kvällsmat.

Nu var vi på väg, förväntansfulla och faktiskt lite rädd (Kerstin skriver). Fortfarande hade vi en timmes resväg till Gula bergen (Huangshan). Berg skymtade nu överallt med teodlingar på så branta sluttningar att man undrar hur människor kan gå där och plocka skotten på buskarna. Landskapet var så vackert så man satt stum och bara tittade. Det enda som tog bort lite av njutningen var just de nedskräpade flodbäddarna. 

Väl framme (trodde vi) var det ytterligare en halvtimme med en annan specialbuss. Men innan ville vi gå på toaletten. Vi visste ju inte hur länge det skulle dröja innan man kunde göra det igen. Magnus och barnen kunde inte denna gång heller. Jag var tvungen så jag fick stålsätta mig för stanken som mötte en. Spolningen fungerade inte så ni kan ju föreställa er hur det såg ut. Det första stället jag skrev om framstår nu som paradiset. Allt är relativt som man brukar säga. Nåja, det gick det också. 

Nu gick vägen uppför serpentinvägar till det ställe man antingen kunde välja att åka lift upp eller gå. Alla killar utom Magnus och en annan kille bestämde sig för att gå upp. En tjej gick också. Vi andra tog liften upp till ca 1500möh. Fantastiska vyer visade sig på vägen upp tills vi kom in i ett vitt moln. Vi hade ingen tur med vädret. Regn, blåst, dimma och åska. När vi kom fram så frågade några bärare om de skulle bära vårt bagage. Vi hade även tagit med oss de andras bagage för at underlätta för dem. Vi antog deras erbjudande. Ingen av oss frågade vad det kostade. De skulle i alla fall ta vårt bagage till toppen. Även om vi hade packat det allra nödvändigaste så blir det ändå kilon. Väl uppe gick vi en bit till ca 1760möh för att invänta de andra. Vi gick in på ett hotell och beställde lite dricka och snacks. Vi fick vänta ca 2,5h på de andra. När vi satt på hotellet kunde man inte se ut för den vita dimman. Men helt plötsligt försvann den och underbara vyer visade sig på nytt. Fram med kameran för lika snabbt som dimman försvann, lika snabbt kom den åter. Svårt att beskriva. Det blixtrade och regnade och vi tyckte vi hade det ganska bra där inne medan våra kära vänner kämpade uppför det branta berget. När de väl kom fram var de genomblöta och helt färdiga men lyckliga. Vi applåderade i den takt de dök upp, våra hjältar. Efter deras strapats väntade lunch på en restaurang bredvid hotellet. Helt ok lunch. Vi hade förväntningarna lågt inställda så det gick bra.

Jag insåg att det var nu allvaret började för vår del. Jag med min höjdrädsla frågade flera gånger hur farligt det kunde var resten av biten. Hur brant det var och om det fanns räcken. Jag hade läst om ställen där man endast kunde hålla sig i en lina och att man gick på en smal kam. Ni kanske kan föreställa er den kamp som pågick i mitt inre. Att gå och samtidigt vilja vända om och åka ner igen till tryggheten. Att vilja gå segrade dock denna gång. Jag vet inte hur många gånger jag bombarderade mina jobbarkompisar med frågor om hur farligt det var innan resan gick av stapeln. De svarade tålmodigt varje gång och undrade nog i sitt stilla sinne om jag var riktigt klok. Jag har som ni har förstått bearbetat detta länge.

Nu skulle vi gå höjdmässigt 100 m till, men upp och ner som i serpentin då berget är så brant. I början gick det väldigt bra. Det som vi blev imponerade av var alla trappor som människor lagt ner sin själ för att kunna låta människor besöka dessa fantastiska berg. Det var trappor överallt. De svävade fritt från berget men naturligtvis väl fastsatta i berget. Det kändes lite läskigt att gå där. Men det stora provet för min del var på ett ställe där det gick neråt. Det var så brant att jag kände att jag inte fixar detta. Nedanför var det dessutom ett stup rakt ner i det okända. Det var fruktansvärt. Jag ville vända om men Magnus tog min hand och sa att nu koncentrerar du dig på ett steg i taget och tittar ingen annanstans. Mina arbetskamrater hjälpte barnen ner. Med Magnus hjälp gick det bra men mina ben skakade när jag väl kommit ner. Nästa ”prövning” kom strax därefter men här hade jag faktiskt ett val. Jag ville gå den enkla säkra vägen men Elaine, min arbetskamrat sa att man inte kan säga att man har varit i Gula bergen om man inte går uppför det branta trånga passet som vi nu stod inför. För att inte förlora ansiktet tog jag mod till mig och gick med barnen framför mig och Magnus bakom mig. Jag vågade inte vända mig om en enda gång utan höll krampaktigt fast mig i stenräcket som var uthackat i berget medan jag steg för steg tog mig uppåt. Jag hoppas ni kan se på korten hur brant och trångt det var. Det var en lycklig Kerstin som nådde toppen av denna trappa. Nu återstod en enkel ”resa” fram till toppen och även jag kunde njuta lite. Fick också veta att nu hade vi lämnat det värsta bakom oss. Först här kunde jag vara mig själv igen.

Tyvärr såg vi inte så mycket då det var så dimmigt. Toppen vi nådde hette ”Lotus Peak” 1810möh och istället för champagne avnjöt vi en chokladkaka var. Inte så dumt, men det var vi väl värda. 

Nu fattade inte vi att detta inte var högsta punkten. Den nådde vi först helt odramatiskt en stund senare. 1860möh var det högsta vi nådde på denna resa. Här fick vi tillbaka vårt bagage. Det kostade 600RMB för 17 ryggsäckar eller 35 kronor styck. Det var det helt klart värt.

När vi ändå är inne på bagage så såg vi flera stycken bärare som bar upp mat och annan proviant till hotellen och restaurangerna uppe på berget. Vi fick reda på att de får 1RMB/kg (ca 86öre/kg). Vi bedömde att de bar ca 20 kg i ett ok. Detta gjorde de två gånger om dagen. Skulle ni bära 40 kg och tjäna 40RMB/dag eller ca 35SEK??? Näh, jag trodde inte det. De som bar våra ryggsäckar tjänade betydligt mer. De var tre stycken som bar våra ryggsäckar.

För att ha reagerat på nedskräpningen nere i flodbäddarna så reagerade man tvärtom uppe på berget. Det var rent och snyggt överallt och toaletterna som fanns utspridda lite här och där var riktigt fräscha enligt Magnus (jag hade ju gått innan om ni kommer ihåg).

Nu återstod ännu ett par timmar ner till det hotell vi skulle bo på. Efter en ”mördande jobbig” sista trappa nådde vi äntligen hotellet. Magnus och jag bestämde oss ganska kvickt för att betala lite extra för att få ett eget rum. Först tog vi två rum men när vi kom till hotellrummen så fanns det en extra bädd. Vi tog ett rum istället så vi kunde vara tillsammans. Det visade sig vara ett klokt val. De andra stackarna låg i 8 bäddarsrum med lakan som inte varit bytta de närmaste veckorna och där stanken nästan var outhärdlig. Värme på rummet samt varm dusch gick bara att få mellan klockan 18.30 och 21.30. Det gjorde inget. Vi var överlyckliga att bara få duscha. Vi hade nämligen hört att det inte skulle gå att duscha. Först intog vi dock en helt ok middag. Inte alls så hemsk som de velat påskina. De kanske körde den taktiken för att vi skulle tycka att allt var ok. Den taktiken fungerade. Nästan till alla måltider kom en jobbarkompis fram med något gott till barnen (nötter eller majskolvar) för att de skulle få i sig någonting. Väldigt omtänksamt av dem. 

Efter middagen drog familjen Krüger sig tillbaka efter att köpt lite snacks samt varsin öl att avnjuta innan läggdags. Vi tittade på kinesisk underhållning på TV utan att egentligen begripa någonting. 

Vi släckte lampan 20.30. Zzzzzzzzzzzz

Vi hade svårt för att sova då vinden tjöt utanför och det åskade som bara den. Frös gjorde vi också. Allt var blött. Till råga på allt glömde vi stänga av AC:n med värme innan 21.30 så hela natten strömmade istället kall luft in i rummet. Hellyckat.

Måndag 2 April, 2007

Vi hade ställt klockan på 05.50 för att kunna njuta av soluppgången. Vi såg att det ljusnat men någon sol såg vi inte röken av. Magnus gick ut och ställde sig i skaran av förväntansfulla fotografer. Han kom dock in efter en stund lite slokörad. Ok, vädret har inte varit det bästa på den här resan men vi skulle inte vilja vara utan den heller. Temperaturen hade gått ner rejält denna morgon. Vi åt kinesisk frukost som var i princip samma som den igår (barnen åt inte speciellt mycket denna gång heller). Undrar hur länge man måste vara ute för att hungern till slut skall ta övertaget? Efter frukosten bestämde sig de allra flesta för att se ännu en topp och sedan gå ner till dalen. Vi bestämde oss för att ta karbinbanan då Linn glömt sin jacka på bussen samt att Magnus varit halvdålig hela resan (förkyld). Nu var det en större karbin bana som tog oss ner. Den låg precis nedanför hotellet. Fantastiska vyer mötte oss ännu en gång och man ville inte slita blickarna från denna underbara natur. 

Vi fick vänta en stund på de andra som också tagit kabinbanan ner, Vi missförstod de lite grand. Vi kanske hade hängt med om vi vetat att vi sedan kunde tagit kabinbanan ner. Nåja, vi var mer än nöjda hur eller hur.

Vi hoppade på en transfer buss igen som tog oss till utgångspunkten. Där blev vi hänvisade till ett rum i en stor byggnad där de visade oss olika teer från området. Området var nämligen kända för sitt speciella gröna te. Vi köpte en del teer. De berättade hur man skulle brygga te och det var väldigt främmande för oss. De blaskade hej vilt med vatten från hög höjd. Kul att se. Även kineserna i vårt sällskap tyckte att de betedde sig konstigt och att det var slöseri med vatten. De hade till på köpet svart te för rengöring av tekannorna. Det svarta teet var också bra på att minska fetthalten i blodet. Priset på det dyraste teet (själva blomman) var 28.000RMB för ett kg. När vi satt där inne i rummet tittade plötsligt värdinnan ut genom fönstret.  Därute var en vacker stor fågel i blåa färger. Att den dök upp betydde lycka och välgång till alla oss som satt i rummet. Det var en trevlig avslutning på en trevlig resa. 

Hemresan förflöt utan några större händelser och vi var hemma igen vid 17.30. Det första vi gjorde var att beställa pizza, denna gång åt ungarna med god aptit. En härlig tredagarstur till ända. 

Torsdag 5 April, 2007

Idag kom Johan, Malin och Viktor till oss på förmiddagen. Resan hade gått bra. Kerstin slutade lite tidigare från jobbet idag och var hemma när vi allihop gick för att möta Emmy och Linn vid bussen. Det blev några glädjetårar. Vi fattar inte att de är här. Vi bjuder på Taco paj på kvällen, något som har blivit en tradition när vi får besök. Så nu vet ni vad ni har vänta er om ni kommer på besök. På kvällen gick vi ner till sjön för att kolla in vattenspelet, men denna kväll var det tyvärr inget. Vi gick då istället till Löwenburg och drack en meter öl (en meter lång planka med 12 glas öl) och barnen beställde glass. Kerstin buggade med Johan till live musiken de har de flesta kvällar. Det blev en tidig kväll då vi alla var väldigt trötta.

Fredag 6 April, 2007 Långfredag

Ingen sovmorgon här inte. Barnen skulle till skolan som vanligt och vår städerska kommer i vanlig ordning ganska tidigt. Efter att ha vinkat adjö till barnen åkte vi till Humble Administrator’s Garden. Där gick vi och njöt av vackra vädret och en vackert blommande trädgården. Vi hade med oss Magnus goda frallor som vi mumsade på.

Därefter vandrade vi längs med kanalen så de fick uppleva det Kina som vi tror många förknippar Kina med. Efter ett tag tog vi taxi till den gamla delen av Suzhou där vi åkte kanalbåt.  De ville ha betalt även denna gång (dock inte av kineser). Vi vägrade och vi tog fram vårt visitkort för att visa att vi bor i stan men det hjälpte föga. Det slutade med att vi gick bara in (vi börjar bli lite fräcka). Efter båtturen valde vi en annan väg tillbaka bland smala, smutsiga gränder. Det var bland det värsta vi har sett (de håller på att renovera så det kommer nog att bli bättre så småningom). Nu vet vi i alla fall hur vi skall komma in i området utan att behöva betala (om vi nu hittar). Det är inga stora pengar det handlar, det är mera principen.

Taxi igen denna gång till Starbucks där vi fikade. Efter det var det lagom att gå och möta flickorna. 

På kvällen dukades det upp en påskbuffé med svenska nubbar från Ikea. Påskbordet bestod givetvis av Jansson, ägg, köttbullar, sill, lax, och lite öl. Inte så mycket kan tyckas men ack så gott. Efter god mat så gick vi ner till vattenspelet med tillhörande fyrverkeri. Fyrverkeriet var verkligen vackert denna kväll. En trevlig avslutning på långfredagen. Ja, vi tycker nog att denna dag varit extra lång då vi har hunnit med så mycket. Zzzzzzzzzzzzzz 

Lördag 7 April, 2007 Påskafton

Vi hade ställt klockan som ringde ganska tidigt.. Efter frukost tog vi en långpromenad runt det nya området. Dom har precis färdigställt ett klubbhus till ett blivande bostadsområde som ligger i närheten av detta område. Vi gick in för att se hur det såg ut inne och där hade dom byggt upp en modell över det färdiga området.  Om vi ville köpa en lägenhet så var priset 20.000 RMB/m². 

Efter lunch med rester från dagen innan skickade vi iväg Emmy och Linn på bowlingkalas. Vi andra gick till Red point där Viktor och Johan klippte sig och Malin fick hårmassage och håret fönat.

När flickorna kom tillbaka åkte in till stan. Käkade kinesisk mat som var riktigt stark denna gång. Efter maten vandrade längs med kanalen och hamnade till slut på Master Net Garden och tittade på underhållning som har kört igång igen på kvällarna. 

Sedan bar det iväg hemåt och vi var väldigt trötta allihop.

Söndag 8 April, 2007 Påskdagen

Idag tog vi bussen till nöjesparken i Suzhou (den som Linn har varit på tidigare med en kollega till Kerstin). Denna gång var det betydligt mer folk än när Linn var där. Långa köer till vissa av attraktionerna. Det var speciellt en attraktion som vi nog väntade 1 h innan vi äntligen kom in. Vi hade ingen aning om vad som väntade. Väl inne i ett mörkt utrymme var det en säkerhetsgenomgång på 5 minuter och vi började skruva på oss oroligt allihop och leta efter en utgång. Med tanke på utformningen av byggnaden och all säkerhetsinformation så trodde vi att karusellen var någon slags centrifug (karusellen bestod av rymdfarkoster som man själv kunde styra upp och ner och snurra runt). Vi ville ut allihop men barnen och Magnus tog mod till sig och satte sig i dessa farkoster. Johan och Kerstin stod vid sidan om. När det väl körde igång så visste vi inte om vi skulle skratta eller gråta. Det var en sådan karusell som finns på marknaden i Rockneby och som småbarnen åker i. Ingen G-krafter där inte. Inte värt att vänta 1 h på.  Varför inte låta folk komma in och få säkerhetsgenomgången samtidigt som karusellen var igång med gänget innan? Då hade det gått fortare och folk hade inte behövt vara så oroliga.

Vädret var soligt och lagom varmt. Vi hade med oss fika. Stannade i stort sett hela dagen. Det var svårt med bussarna tillbaka så vi bestämde att vi skulle ta en buss in till centrum och byta där. Väl inne på bussen så upptäcker Johan att han har blivit av med sin kamera. Det kändes som om luften gick ur oss alla. Väl inne i centrum var bussarna så överfulla så vi bestämde att ta taxi hem istället. Det var inte det enklaste det heller. Det verkade som om alla skulle hem samtidigt. Vi började gå hemåt. Johan och Malin hade dessutom en tid att passa för att slutbetala resan till Beijing. Till slut så gick det. Vi delade upp oss i två gäng. Det ena till resebyrån och det andra till lägenheten. På resebyrån kom de med hårresande priser så det blev ingen slutbetalning där inte. Vi möttes senare upp på Blue Marlin där vi käkade kvällsmat. 

Magnus och Malin åkte därefter till Auchan för att inhandla lite mat.

Måndag 9 April, 2007 Annandagpåsk

Johan, Viktor, Malin och jag tog bussen till Shanghai. Men vi fick vänta i 1,5 timme då det var svårt att få biljetter. Det är nog så att många åker till sina jobb i Shanghai på måndagar. Under tiden vi väntade så gick vi en runda i närområdet. En tant reagerade på att vi inte hade så mycket kläder på Viktor, han hade ju bara en t-shirt och det var ju inte mer än 22–24 grader varmt denna dag!!! 

När vi kom fram till Shanghai så åkte till ”Yu Yuan Garden”. På vägen dit reagerade Johan och Malin på att bredvid en jättefin skyskrapa så kunde man se en kåkstad med sådan misär att man undrar hur människor kan bo där. Då tror jag att djuren på zoo har det bättre. Väl på Yu Yuan Garden så tittade vi på det berömda tehuset plus att vi gick en runda i trädgården. Viktor tyckte trädgården var kul med alla små rum man kunde springa i. Vi tittade även lite på shoppingen i gränderna.

Tog en snabb lunch McDonalds och där träffade vi på Marie. Ganska kul att man springer på en kompis i en 17miljoners stad.

Efter maten tog vi en taxi till ”The Bund” där vi strosade en liten stund. Plus att vi dividerade om vi skulle ta oss till tv tornet eller inte. Tv tornet kallas för ”Orientens pärla” suget blev för stort så vi bestämde oss för att åka dit. Detta gjorde vi via en tunnel som går under floden. Det är en attraktion i sig, då man åker i små vagnar med glas. Under resan så finns det massor att titta på så som ljusspel osv. Viktor tyckte att det var dagens höjdpunkt. Väl på andra sidan så tog vi hissen upp till 300m’s höjd. Vi hade verkligen tur med vädret för idag så såg man hur stort Shanghai är. Höga hus så långt man kunde se åt alla håll och nedanför går det fullt med pråmar på floden. När vi var där uppe så skakade det till plus att vi hörde en smäll. Det visade sig att dom höll på med en sprängning på ett bygge i närheten, men det var inte utan att man blev lite skraj. På vägen ner från tornet träffade vi ett par Japaner som Viktor charmade. Dom tyckte så mycket om honom så han fick en Beijing klocka av en av damerna.    

Åkte tillbaka och gick en stund på ”Nanjing road” innan vi tog en taxi till stationen. Denna gång hade vi tur, vi behövde bara vänta i 15 minuter på bussen. 

På kvällen blev det Papa John’s pizza.

Tisdag 10 April, 2007

Johan och jag gick till resebyrån för att se vad de lyckats åstadkomma med priset. Nu såg det bättre ut. Medan flickorna var i skolan åkte vi andra in till centrum och kollade runt lite. Köpte presenter till Emmy och käkade pizza på Pizza Hut. Efterrätten intog på Haägen Dazs.

På eftermiddagen fick Viktor och Malin åka lite el moppe. Vi käkade middag hemma innan det var dags att ta farväl. Det är baksidan med alla besök, – att behöva ta farväl. Ännu ett trevligt besök till ända.

Onsdag 11 – Torsdag 12 April, 2007

Inget särskilt har hänt mer än att det är väldigt tyst efter besöket.

Fredag 13 April, 2007

Kerstin är ledig från jobbet då de skulle vara utan el denna dag. Vi bestämde oss för att åka till skräddaren i New District. Vi hämtade adressen samt lite modekataloger hos Maria. Hon hade svenskar på besök och hon bjöd oss på fika samt en trevlig pratstund innan vi drog iväg.

Kerstin beställde nästan en helt ny garderob som det skall bli riktigt intressant att se resultatet på. Vi har sett resultatet från de beställningar som Maria och Staffan har gjort och det har sett riktigt bra ut. Lunchen intog vi på Starbucks som ligger i närheten. På eftermidddagen jobbade Kerstin hemifrån. Vi käkade ute på kvällen och köpte några filmer på vägen hem.

När vi kom hem upptäckte jag att jag glömt min jacka på restaurangen och där i jackan låg lägenhetsnyckeln, så det var bara att springa tillbaka. Lyckligtvis fanns den kvar på restaurangen. Detta var nog det enda man kan skylla fredagen den trettonde för. Väl hemma igen så tittade på en av dom nyinköpta filmerna. En underbar dag till ända, jag önskar att fler fredagar såg ut så här.

Lördag 14 April, 2007

Åkte ut till en park med den Holländska familjen på eftermiddagen. Perry sprang dit, en sträcka på ca: 1 mil. Ungarna lekte mycket bra ihop och när dom kom tillbaka från en fontän så var dom dyngsura och det var bara att åka hem. Som tur var så hade dom bil där Linn och Emmy kunde följa med. Kerstin och jag fick gå en bit innan vi kom till stora vägen där vi kunde haffa en taxi. 

Senare så gick vi ut och käkade med samma familj. Dom har ett favoritställe som dom käkar buffé på varje lördag. En mycket trevlig kväll till ända.

Söndag 15 April, 2007

Linn och Emmy lekte med sina holländska vänner på eftermiddagen medan Kerstin och jag cyklade en runda. 

Gick till Starbucks med barnen. Linn och Emmy ville smaka en ny smak.

Kvällen var lugn med god mat och film. 

Måndag 16 April, 2007

Tog en massage på Dragonfly helt otroligt härligt, samma förresten som Kerstin fick i födelsedagspresent.  Vet inte om ni kom ihåg men den heter ”Give it to me one more time” och det kan jag säga att det håller jag med om. Definitivt så ska jag pröva den en gång till. 

Kerstin gick en runda med Maria på kvällen. Linn var med ett par kompisar medan Emmy och jag kollade på en film.

Tisdag 17 April, 2007

Handlade och så bakade jag frallor så att vi har nu när vi får besök på söndag. Dagen har varit regnig, kallt och bara 10 grader, så det var inget man längtade ut till.  

Onsdag 18 April, 2007

Idag så är barnen hemma från skolan. Jag var ute vid skolan för att ha kvartssamtal med utvalda lärare och det måste jag säga att det var mycket trevligt att höra om barnen. Inget negativt om barnen där inte utan, bara lovord. Pratade med kineslärare, mattelärare och huvudlärare och det enda jag fick höra var att fortsätt i samma stil. Barnen lär sig fort och är redan bland dom bästa i klassen. Jag tror jag växte flera decimeter efter det besöket. 

Efter maten stack vi ut till parken i närheten av skolan.  Vad det har vuxit sedan vi var där sist. Massor av kinesiska skolbarn var där och skrek efter oss. När vi åt glass samlade dom sig runt oss som om vi var apor.

Gick en runda med Kerstin på kvällen plus att det blev en film. 

Torsdag 19 April, 2007

Cyklade en 5 milarunda idag och gick med Kerstin på kvällen. Puh

Lördag 21 April, 2007

Magnus och jag cyklade 5 mil idag. Vi höll för mig ett ganska högt tempo och när vi väl var hemma igen så infann sig ungefär samma känsla som när man har spelat en hel fotbollsmatch. Härligt och på samma gång skönt att få ta ut sig lite. 

Söndag 22 April, 2007

Emmy 9 år. Hurra! Hurra! Man fattar inte vad tiden tar vägen. Vi sjöng och uppvaktade med presenter på sängen. Regnigt och blåsigt var det på hennes födelsedag. Inget väder att gå ut i. Anna-Lena och Anders kom vid 11-tiden och vi bjöd som väntat på Taco-paj. De hade verkligen fullt sjå att hålla sig vakna och det var flera gånger man såg att ögonen gick i kors på Anders. Men de höll ut till 20.30. Starkt gjort tycker vi. Magnus och Emmy var och köpte tårta för att att ta med sig och bjuda klasskompisarna dagen efter. De pekade på en storlek men fick storleken större. Vilken tårta, helt fantastisk. Se bild. Vi fick kapa plattan tårtan stod på för att få in den i kylskåpet.

Måndag 23 April, 2007

Gick till resebyrån för att ordna med först och främst tågbiljetter. Fick svara att de kan man endast boka tre dagar innan. Jag visade dem frukt och grönsaksmarknaden som de tyckte var väldigt fräsch och fin. Efter lunch gick vi en runda i parken nere vid sjön plus att vi gick till det nya området. Stannade och tog en öl på Old Farmers House. Ett mysigt och trevligt ställe som dom nyligen har öppnat. Tog taxi till New District, till den nya skräddaren. Där mötte vi upp Kerstin som skulle prova och hämta en dräkt som hon beställde för ett tag sedan.  Den var mycket snygg så det lär bli fler beställningar. På vägen tillbaka hade klockan hunnit bli mycket och vi var jättehungriga allihop. Vi stannade till på ett fint hotell ”Shangri La” för att se om de hade något intressant. Det blev en riktigt god buffé för familjen Krüger och Nasi Goreng i ny tappning för familjen Göransson. Efter middagen tog vi 68:ans buss tillbaka till Landmark Skylight.

Tisdag 24 April, 2007

Idag tänkte jag visa dem Lingering Garden men av någon konstig anledning hamnade vi vid Lion Grove Garden. Nja, det var jag som inte hade huvudet riktigt på skaft och blandade ihop dem. Trädgården var fin och såg annorlunda ut än sist jag var där i januari. Vi tog en kopp te som inte var så gott. Vandrade längs med kanalen tillbaka där vi bla såg brudpar plus andra trevliga upplevelser. Snart mötte oss kontrasten till det nya när vi gick in mot centrum för att äta lunch. Det blev en pizza på Pizza Hut. Därefter kollade vi på lite sidenförsäljning. 

På kvällen tittade vi på ett vattenspel som inte var det riktiga utan var nog bara övning.

Onsdag 25 April, 2007

Idag tog vi en kanalbåt från ett annat ställe än vi brukar. Det här var större båtar och för att få åka med för en hyfsad pening så var man tvungen att vara minst 10 personer annars var priset 400RMB för en båt. Vi väntade en stund men efter ett tag gick jag och förhandlade ner priset till 300RMB. I kanalen fanns det massor av utsmyckade båtar på kanalen. Det är nog inför 1:a maj ledigheten. En härlig tur och kul för en annan att få se lite andra vyer.

Resebyrån ringde och berättade att det var fullbokat den dagen Anna-Lena och Anders ville åka till Beijing och den enda möjligheten var att åka dagen innan. Det skulle också innebära att de skulle få ta hårda bäddar istället för mjuka. Att det är så fullt nu beror naturligtvis på att många kineser passar på att resa under ledigheten som följer nu för de flesta. Nu blev det till att boka en extranatt i Beijing så det blev ett besök på resebyrån igen. 

Men innan vi drog till resebyrån stannade vi på Singa Plaza som ligger i närheten av där vi bor.

Ikväll trodde vi att det var vattenspel men dom bara övade lite så vi tog en öl på en uterestaurang som ligger i närheten i hopp om att det riktiga skulle köra i gång. Blev tyvärr inget. Vi har dock förstått att det kommer nog att bli något i hästväg kring den 1:e maj.

Torsdag 26 April, 2007 

Tog bussen klockan 9:00 till Shanghai. När vi kom till statsgränsen så kom en polis ombord och ville att passagerarna skulle visa upp något kort (vi tror att det var arbetstillstånd). Bussresan tog lång tid idag pga det. Vi västerlänningar behövde inte visa upp något. Väl framme tog vi en taxi till området Yu Yuan Garden där vi strosade i gränderna. Vi tog även en titt på marknaden där man kan köpa alla möjliga prylar där stånden är bara någon kvadratmeter och fullt med prylar så dom som säljer får knappt plats. Det slår en, vad händer om det blir en brand i ett sådant här hus, ja jag vill inte tänka på saken.

Anna-Lena provade inhemsk mat men den fick hon slänga, då smakupplevelsen inte var så stor. Alla byggställningar vid tehuset var nu nerplockade så nu fick man se alla vackra hus där. Vi gick även en runda i den vackra trädgården som var mycket uppskattad. Det började dra ihop sig till lunch och vi styrde kosan till Xintiandi där man kan sitta ute och mysa. Priserna är typiskt västerländska men atmosfären är underbar. Tyvärr så fick vi inte så mycket mat men det var så att man klarade sig ett tag. Efteråt så gick vi en stund och kikade i området innan vi tog en taxi till TV tornet där vi åkte upp på 350meters höjd. Sikten var idag ganska normal, vi såg inte jättelångt men man fick en lite aning om hur stort det är. Nästa mål var the Bund och dit tog vi oss via samma tunnel som Johan och vi tog förra gången. Väl på the Bund tog vi lite bilder strosade ett tag innan vi gick över vägen till Nanjing road. PÅ Nanjing road stannade vi efter ett tag på ett ställe där vi beställde öl. Tiden gick fort idag, började redan skymma men det var tur i sig för det är ganska härligt att se all neon på Nanjing road på kvällen. Nu var det dags att ta farväl av Shanghai för denna gång och sätta sig i en buss hem till Suzhou igen. Resan hem gick fort som tur var för man blir ganska trött av tempot och den höga pulsen i Shanghai.  

Kerstin skriver:

Barnen mötte upp mig när jag kom från jobbet och vi gick till en restaurang i närheten. Sedan köpte vi en film som vi tittade på. En riktigt mysig tjejkväll med andra ord. 

Fredag 27 April, 2007

Kerstin överraskade med att ha tagit ledigt idag. Det blev en cykeltur på 3 mil på morgonen. Efter cykelturen gick jag, Anna-Lena och Anders till resebyrån. Där skrämde dom upp oss rejält när dom sa att det inte fanns någon bokning i Anna-Lenas namn dom nätterna dom bokat via nätet. Inte kunde vi ringa Sverige då klockan bara var fem på morgonen, så det var bara att vänta tills klockan skulle bli tre innan vi kunde ringa och fråga vad som stod på. Jag gick hem medan Anna-Lena och Anders gick till köpcentrat som ligger i närheten.

När jag kom hem var inte Kerstin hemma. Jag ringde på hennes mobil och fick veta att hon hämtat Linn på skolan. Linn hade tagit ut sig så på idrotten att hon hade kräkts flera gånger. Hon kände inte att hon blev trött sa hon.  Det var ingen större fara med Linn på eftermiddagen efter att ha fått i sig lite varm soppa och smörgås.

Anders fick tag i dom som dom har bokat resan genom och dom sa att det inte var några problem för när dom bokar ett hotell så bokar dom rummet och skickar namnet först tre dagar innan ankomst, så det var ju skönt att det löste sig (tror vi i alla fall, vi får väl se)

Fick ringa till hus Johan då kylskåpet lagt av igen!!! Fick svaret att dom inte kan komma förrän i morgon, så då tänkte jag att då åtgärdar jag det själv. När jag var klar så ringde jag Johan men ingen svarade. Efter ett tag så kommer han i alla fall och när jag säger att jag har fixat kylskåpet så säger han att han har fixat en kille som kommer om ett par minuter och det kan ju vara bra om han tittar på problemet. Denna servicekille fattar inte att jag kan ha fixat problemet själv utan han vill visa att han minsann inte är sämre han så han lägger ner tid på att mäta och dona (maten åker ut ytterligare en gång. Suck). Till sist förklarar han att det är nog fel på huvudkortet så det får vi nog byta nästa gång. Lägenhetsägarens assistent kom även hon (sköta om betalningen till servicekillen), så nu var det många som engagerade sig i kylskåpet. Vi ville in till stan så vi fick till slut köra ut dom. 

Väl inne på bargatan ville Anna-Lena och Anders köpa några tröjor. Det var inte lätt att pruta ikväll, så det blev inga tröjor. Vi gick till en Kinarestaurang istället. Det blev samma restaurang som när Johan, Malin och Viktor var här. Inte riktigt lika starkt denna gång.

Efter maten så åkte Kerstin och barnen hem medan jag, Anna-Lena och Anders gick till Master Net Garden för att titta på uppträdandet. På vägen hem så gick vi in till klädaffären och köpte tröjorna som var så svåra att pruta på tidigare ikväll. Det blev dom denna gång som drog det längsta strået. Så kan det bli.   

Lördag 28 April, 2007

Ingen sovmorgon idag inte, för idag gick resan tidigt till vattenstaden ZhouZhuang (tillhör Suzhou). Rose, som är en arbetskamrat till Kerstin följde med. Vi åkte från busstationen i närheten av tågstationen och det var nog tur att Rose var med. Det här hade vi nog annars inte rett ut själva med röran som rådde samt allt enbart på kinesiska. Bussresan tog ca 1,5h och vi fick åka genom härliga landsbygdsvyer. Väl inne i vattenstaden strosade vi omkring och njöt av atmosfären. Vi åkte också kanalbåt och betalade en tia för att höra vår styrman sjunga för oss (det var en hon). Efter båtturen käkade vi kinesisk lunch och strosade omkring ytterligare lite grand innan det var dags för avfärd igen. Vi tyckte nog att denna vattenstad var trevligare än Tongli och vi kan tänka oss att åka tillbaka (nu vet vi hur man skall göra).

Väl hemma var vi ganska trötta. Efter lite vila tog vi taxi till Shillas där vi njöt av deras goda buffé. Proppmätta gick vi hem i maklig takt.

Söndag 29 April, 2007

Hus Johan kom vid 09:30 med en expert som skulle byta en lampa i en armatur. Kan låta enkelt men även för ett proffs tog det en halvtimme.

Anders och Anna-Lena gick till resebyrån, kom hem och var jätteglada då det visade sig att ett extratåg var insatt så de kunde få mjuka madrasser.

Kerstin åkte med taxi och lämnade Emmy på kalas en bit bort. Taxichauffören hade fåglar därbak i stället för högtalare. Fåglarna sjöng så vackert (en fågel i varje bur). Man blir inte förvånad längre.

Kerstin var på avslutningsmiddag för en arbetskamrat som ska hem till Sverige snart efter att ha varit här i 14 månader. Vi andra tog en Pappa Johns som avslutningsmiddag. Idag har det regnat hela dagen. Jag följde med Anna-Lena och Anders till taxin och det blev ännu en gång ett jobbigt avsked. Dom ringde en timme senare och sa att allt hade gått bra och nu rullar tåget. Vi har försökt att se vattenspel med fyrverkerier hela veckan och oturligt nog en halvtimme efter dom hade åkt så small det som bara den. Typiskt.

Måndag 30 April, 2007

Idag började Linn och Emmy sin en vecka lång ledighet från skolan. Den här ledigheten kallas för ”Golden week” och är alltid i anknytning till första maj. Det är inga demonstrationer som hemma, utan arbetarna är lediga, för att umgås med sina familjer.

Förmiddagen ägnade jag och barnen att plockade i ordning efter oss, för att underlätta för ayi när hon ska städa (ayi fick jobba även denna dag). Jag ringde våra kompisar i Shanghai som vi vill försöka träffa nu under ledigheten. Vi kom fram till att vi skulle höras av under morgondagen, när vi hade pratat med våra respektive om vad som passade bäst. Emmy gick till en dansk kompis Ceilia på eftermiddagen.